I går blev de svenskspråkiga ungdomar i Lovisa som är födda år 1997 konfirmerade. Konfirmation är en fest som firas tillsammans med församlingen, släkt och vänner, änglarna och Gud. Tyvärr glömmer de flesta alla dessa utom släkt och vänner. I dag är det väldigt ovanligt att församlingsanställda deltar i festen, vilket är sorgligt i pch med att det ju är de som gjort konfirmationen möjlig. Att församlingsanställda inte längre deltar utan särskild inbjudan beror antagligen på missnöjet deras närvaro skapat, men för mig var det en självklarhet att de skulle bjudas. Utan dem hade jag ju alldrig blivit konfirmerad!

En annan sak som ofta glöms bort är konfirmationens betydelse. Själva ordet betyder ju bekräftelse, och det är vad konfirmationen handlar om. Ungdomarna bekräftar den tro de blivit döpta till. Först går de i skriftskolan där de får undervisning om vår kristna tro för att de ska veta om de vill kalla sig kristna eller inte. På konfirmationen bekräftar de att de vill vara kristna. I skriftskolundervisningen hör att kunna trosbekännelsen, som sedan läses på konfirmationen. Men önskvärt skulle ju vara att den verkligen betydde något och inte bara var tomma ord.

Jag försöker ju inte säga att man inte borde FÅ konfirmera sig av fel orsak, konfirmationen är en allmän rättighet och bör vara det, men innan ni konfirmerar er, tänk på VARFÖR ni gör dey. Är det för att alla andra gör det, eller är ni redo att visa tron i ert liv?