Det var en varm och solig dag i Paradiset, men Adam var inte lycklig. Han kände sig ensam. Gud kom gående för att kolla att allt var okej i Hans skapelse och såg att Adam var ledsen.-Vad är det med dig, Adam? frågade han. Varför är du så ledsen? Adam berättade hur det var, att han var ensam. Alla djur fanns det två av, men bara en ensam mänska. Han var så ledsen att han bara ville gråta. Men Gud tröstade honom och sa att Han skulle göra en vän till Adam, en annan mänska. Så skapade Gud Eva. Eva och Adam var tillsammans hela tiden, men det fanns ett problem: nu kände de båda sig ensama. De hade kul tillsammans, men de hörde inte ihop som de skulle. De kunde inte ens kalla sig vänner. När Gud sedan en dag gick i Paradiset igen gick Adam och Eva fram till Honom.-Jag känner mig fortfarande ensam, sa Adam. Och det gör Eva också. Visst är det kul med en till mänska, men vi hör inte ihop.-Det stämmer, sa Eva. Jag är ledsen att säga det här och jag hoppas du inte tar det för hårt men hela skapelsen är lite... Osammanhängande. Det finns en massa helt fantastiska delar, men ingen fungerande helhet. Gud hörde och förstod. Han funderade länge vad Han skulle göra, och till slut kallade han till sig sin största ängel.-Du är stor och stark, sa Han. Nu får du en viktig uppgift. Bind ihop alla i min skapelse så att de kan älska varandra som jag älskar dem. Endast då kan de fungera ihop och bilda en helhet. Du ska kallas Kärlek och du ska vara den största och starkaste av mina änglar, nu och förevigt. Så skickades kärlek ut för att binda ihop Adam och Eva och alla djur. Efter syndafallet skickades han ut att strida mot demoner vid Adams och Evas sida för att de alltid skulle hålla ihop och älska varann. I dag kämpar han med var och en av oss varje dag. Och för det mesta vinner vi.

Ibland ser man en mänska som får hjärtat att slå ett extra slag. Då är Kärlek i farten. Kärlek är stor och stark och då du yalar med en mänska kan han först röra vid ditt hjärta och få dig att vilja träffa personen i fråga oftare och oftare, och sedan då ni är tillräckligt nära knyter han ihop er. Bandet är så starkt att endast djävulens tjänare, Hat, Svartsjuka och Svek kan få av det. Då någon av dessatre närmar sig märker man det dock och blir förvarnad om att man måste kämpa. Då man vinner förstärks bandet, men ibland tar någon av de tre den ena parten i besittning och då är Kärleks band av på ett ögonblick. Men Kärlek ger inte upp. Han kämpar för att alla ska ha ett par. Till Kärleks uppgifter hör att alla ska vara lyckliga, därför söker han efter ett par åt alla. Han har aldrig fel fast det ibland känns så; den stunden man har ett par är han/hon rätt. Men rätt ändras. Ytterst få hittar någon de vill och orkar kämpa med hela livet på Kärleks första försök. Kärlek är den största och mäktigaste ängeln. Han binder inte bara ihop par, utan även vänner. Även vänner måste kämpa på samma sätt som par för att vänskapen ska fungera. Men vi behöver inte vara rädda för att kampen ska bli för hård. Kärlek kämpar vid vår sida.

Dopet är en viktig fest. För de flesta är det faktiskt den första festen. Alla familjer har sina egna doptraditioner, precis som de har sina egna jul- och påsktraditioner. Men en sak gäller för alla: på dopet får barnet välsignelsen och en massa gåvor. Det är både dyra gåvor som silverskedar och dopkors och lite billigare saker som nallar och kläder. Men den finaste gåvan är inte den vackra silverskeden av farmor eller det gyllene dopkorset av gudfar, den finaste gåvan är av Gud. Den gåvan består av två saker som båda är så dyrbara att de inte går att köpa för pengar. Det ena är en plats i Himlen. Vid dopet blir vi Guds barn och får ett rum i Hans hus. Den andra delen är en ängel. Vid dopet ger Gud en skyddsängel som följer med oss vart vi än går så länge vi lever. Dessa gåvor får alla som blir söpta och de är de finaste gåvorna vi någonsin får!

En ung man ville uppvakta sin käraste, men hade tomt på idékontot. Han kunde ha gjort vad som helst, han var skicklig musiker och kunde både teckna och skriva. Men han kunde inte åstadkomma något hur han än försökte. Han försökte förtvivlat få fram något men inget lyckades. Då kom han på något: han skulle be om en idé!-Gud ge mig en idé så jag kan uppvakta min älskade, bad han.Gud såg hans förtvivlan och bestämde sig för att hjälpa honom. Han kallade till sig den minsta av sina änglar. Hon var så liten att hon inte ännu hade något namn eftersom änglar får namn efter sin uppgift och ingen hade set någon nytta som en så liten ängel kunde göra. Men nu fick hon sin uppgift, och därmed även sitt namn.-Lilla ängel, sa Gud, jag har sett dina fantastiska teckningar och texter. Du har underbara idéeroch nu ska du få din uppgift. Du ska heta Inspiration och du ska ge folk idéer när de behöver. Du ska fortfarande vara min minsta ängel, men du ska vara väldigt viktig. Ingen kommer härefter att få en idé utan dig. Du kommer att flyga mellan Himlen och jorden och viska dina idéer i folks öra.Så fick den minsta av änglarna ett namn och en uppgift. Än i dag flyger hon mellan Himlen och jorden, tänkande "jag är viktig fast jag är liten". Därför är lilla Inspiration alla de smås egen ängel.Det var berättelsen om den minsta ängeln, Inspiration. Är den sann? Det får var och en avgöra själv men för mig är den sann till 100%. Fler änglaberättelsen kommer snart. Ha det bra så länge!

Varifrån kommer idéer till teckningar, texter och fotografier? Varför sitter man ibland i timmar och försöker skriva något och åstadkommer knappt en halv sida medan man ibland sätter sig ner och skriver ett tiotal sidor utan att tänka en gång? Jag tror att Gud ibland skickar till oss sin minsta ängel, Inspiration. Hon sitter sedan och viskar i ditt öra vad du ska skriva eller rita. I dessa fall lyckas man oftast, annars blir det sällan bra. Inspiration kommer till alla, inte bara dem som tror. De som inte tror vet bara inte att hon är en ängel som kommer från Gud. De tror i stället att de själv åstadkommer sina idéer.

Alla mammor är änglar. Vem annan än en ängel skulle vara beredd att ofra två eller tre år av sitt liv till att sköta om ett skrikande knyte 24 timmar i dygnet, varje dag? Speciellt som de flesta mammor ändå vet att dessa små skrikande ungar kommer att ha fler trotsåldrar än man kan räkna. Under dessa trotsåldrar kommer de att vara omöjliga och olydiga och föräldrarna känner säkert gång på gång att de misslyckats och att barnen inte uppskattar det arbete de gjort för dem. Faktum är i alla fall att alla barn tycker att just deras mamma är bäst i världen och älskar sina mammor mer än något annat. Och mammornas drivkraft genom svåra tider är hoppet om att deras små gullungar trots allt ska växa till fina mänskor. Vilket de också gör, eftersom alla mänskor är fina på sitt eget sätt. Mammor är definitivt beundransvärda! Glad morsdag till alla mammor som läser detta!

Jag personligen tror på änglar för att det ger en viss trygghet- en trygghet som bara kan uppnås genom tron på Gud och på änglar. Men precis som när det gäller vad som helst annat också så kan det förstås finnas flera orsaker till tron på änglar. Vissa har kanske varit sjuka och blivit friska mot alla odds och det har fått dem att tro på änglar, andra kan tro av någon helt annan orsak. Men alla som tror på änglar känner sig säkert mycket tryggare än de skulle göra om de inte skulle tro. Då man frågar någon varför han/hon inte tror på änglar är det vanligaste svaret "jag har ju inte sett en ängel". Då är följande fråga "har du sett en koala?" och om svaret då är nej brukar jag fråga om han/hon tror att de finns. Allt som oftast får man då höra att det ju finns folk som har sett koalabjörnar. Men det finns ju folk som har sett änglar också! Jag har sett änglar. De som säger att de sett änglar menar kanske inte alls att de har sett bevingade personer i vita klänningar. Det krävs en viss förmåga för att kunna se änglar, men det är ingen ovanlig förmåga. Den som har förmågan att se det goda i folk- att se ängeln i folk- har förmågan att se änglar. Han/hon kan se att vi alla är omgivna av änglar, eftersom det finns en ängel i var och en av oss. Ingen mänska är genomond. Det kan vi inte vara eftersom vi är skapta av Gud.

Vi lever i modebloggernas tid. Största delen av alla blogger är i dag modeblogger, men inte min blogg. eftersom jag inte vet riktigt något om mode så skriver jag om det som ligger närmast just mitt hjärta i stället, nämligen änglar. Det bästa med änglar är att de faktiskt ger en massa tröst om man bara vill och tror så. Änglar finns till för att påminna oss om att vi aldrig är ensamma. Gud är alltid med oss.

Änglar är inte alltid vad vi tänker på då vi hör ordet "ängel", nämligen vitklädda bevingade typer. Det finns också änglar i mänskokropp. De ser ut som vilken som helst mänska, men de är lika underbara som änglar och de gillar dig för den du är, inte den du kunde vara. Förr bad jag ofta till Gud att han skulle sända mig en ängel, och han hörde mig. Han sände inte bara en ängel, Han sände flera. Han sände mig alla mina vänner. Tack för dem Gud. Tack!